Bakgrund
Hur jag började med humor:
Jag började som stå-upp-komiker när jag var 18 år. Innan dess hade jag uppträtt som en karaktär med storhetsvansinne. Skrev massa skämt, sjöng fult och dansade vulgärt och komiskt till disco-låtar.
Stå-uppen blev en renodling. Musiken och dansen föll bort och kvar var skämten. Eller det jag ville säga.
När jag var 13 år satte jag upp flera sketcher ur tv-serien Nile City. Jag fick spela alla roliga roller (godistrollet, servitören på kuknästornet och farbror barbro). Efteråt så ville klasskamraterna och klasskamraternas föråldrar höra sketcherna om och om igen. "Säg hjålp det brinner?". Det var underbart att få vara rolig, men sen märkte jag att folk tröttnade. Man kan inte dra samma skåmt, HUR många gånger som helst. Tyvärr så var jag inte lika rolig som nile city, tänkte jag. Jag kommer aldrig kunna hitta på EGNA roliga skämt... trodde jag. 2005 gör jag mitt första stand-up-gig någonsin på Västra Frölundas kulturhus. Efter det kan jag inte sluta. Jag har sedan 2005 hållit på med stand-up och humor i olika former.
Hur jag började med radio/tv:
År 2006 börjar jag dessutom att jobba som programledare. Först på P3 Homo, sedan följer Krokomax, ett barn-tv-program som jag gjorde under 2007 fram till våren 2008. Därefter var jag programledare för P3 Star söndag, ett relationsprogram för ungdomar. 2010 slutade jag där och började som programledare för Morgonpasset i P3. Det var ett vikariat under våren och på sommaren går jag över till att göra humorprogammet Kyss min plysch i P3.
Man kan säga att Kyss min plysch i P3, ett program där jag tillsammans med komikern Helena Sandström skrev, regisserade och spelade in alla sketcher med oss själva, ja man kan säga att det varit något av ett drömprojekt. Programmen finns fortfarande kvar att ladda ner utan musik på sverigesradio.se/kyssminplysch.
Moa
